söndag 7 augusti 2011

Kära pappa

Den 3 augusti kl 21,30 fick himmelen en ny ängel. En snäll ängel. En mycket givmild ängel.
Pappa somnade stilla in. När han somnade såg han så fredlig ut. På något konstigt sätt så blev hans tidigare så prägade ansikte så fredfullt. Den gula huden blev på något vis lite ljusare.

Kära pappa. Tack för tiden vi fick tillsammans. Tack för att du alltid ställde upp, oavsett dag eller natt. Jag visste att du aldrig var mer än ett telefon samtal undan.
tack för att du var stolt över mig. Något du ofta sa. Tack för att du var just min pappa.

Saknaden är enorm. Och det känns som att livet aldrig kommer att bli normalt igen.
Jag tänder ett ljus för dig varje kväll och hoppas att du har det bra där du är nu, utan smärtor, utan dödsångest.

Vi ses igen, älskade pappa.

2 kommentarer:

Hulda sa...

Beklagar sorgen! Så fint du har skrivit om din pappa, sitter här med tårar i ögonen och "ståpäls" över hela kroppen. Kram

☆ Magdalena ☆ sa...

Beklagar verkligen....

Men du har nog väldigt rätt, det är nu han kan "leva" utan att tyngas av sin sjuka kropp....