söndag 31 juli 2011

Vad ska man säga?

Här är det inte mycket liv nej! Jag har inte slutat att pyssla, långt ifrån. Vilar just nu hänerna från stickningen. En klassisk norsk Fana Kofta är på G.

För första gången på länge så har jag faktiskt tid att sticka och virka.
2011 som jag hoppades på skulle bli ett fantastiskt år känns långt ifrån fantastiskt.

I slutet av maj fick min pappa diagnosen lever cancer. Hoppet fanns men blev krossat när svaret kom från Rikshospitalet i Oslo. Svaret var nej - ingen lever plantation. Ca 50 blodproppar som låg tätt intill levern förhindrade en operation.

Vi gav inte upp och hoppades på cellgifter. Hoppet försvann lika snabbt igen. Läkaren sa nej. Då var det snack om att göra hans sista tid på jorden värre. Den extremt aggressiva cancern hade spridit sig.

Min fina snälla söta pappa som jag haft äran att få ha i mitt liv i 28 år skal snart lämna oss. Tiden rusar ifrån honom. Det är hemskt att se hur skört livet kan vara.

Min underbara pappa - du är världens bästa!

2 kommentarer:

Petra sa...

Nej, usch va tråkigt att höra :-( Ta vara på den tid ni har tillsammans.

Boktokig Eva Boström sa...

Hemskt att höra. Miste själv min pappa i Cancer 2007. Ta tillvara på den här sista tiden så mycket du bara kan!